Allt sedan jag började på den här tjänsten med
ungdomsfrågor inom kyrkan har ungdomsarbete på webben varit aktuella. På hösten
2008 kom det önskemål från församlingarna att bekanta sig mer med det rikssvenska
konceptet ”nätvandrare” och fundera hur man ska kunna möta unga på nätet. En
arbetsgrupp bildades, vilken senare kom att bli stödgrupp för Andligt liv på
webbens svenska arbete.
Ganska snabbt kom tanken att kyrkans
ungdomsarbetare kunde delta i någon
finlandssvensk chatt, men av olika orsaker (besluts- och
funderingsprocesser tar länge i kyrkan) gick det ända till vårterminen 2012
innan någon konkret hände på den fronten. Bland annat var det viktigt att
kartlägga var de finlandssvenska ungdomarna rör sig på nätet. Resultatet av den
undersökningen visade att situationen inte på något sätt är enkel. Det finns
egentligen inga riktig stora, populära entydigt finlandssvenska forum på nätet.
Det här arbetet kom in i en tid då sociala medier exploderade, och de tidigare
eventuellt största, berusad.org och Radio X3Ms webb Community drabbades av
flykten till Facebook och andra (mer?) sociala nätverk.
Inför vårterminen 2012 mobiliserades ett
samarbete mellan Kyrkostyrelsen och den finlandssvenska online stödtjänsten, Sluta Panta chatten. I ett
nötskal går samarbetet ut på att kyrkans personal finns med som
gästchatthandledare vid bestämda tillfällen på chatten. Vi på Kyrkostyrelsen,
jag själv och Jessica Högnabba på Andligt liv på webben, sköter koordinering
och utbildning, medan själva chattande i huvudsak sköts av
församlingsanställda. För tillfället finns kyrkans gästhandledare med på tisdag
kvällar kl. 19-22.
Tekniska möjligheter att starta upp en egen
kyrkchatt finns också, men deltagande i en redan existerande chatt har flera
fördelar. Det finns en ingrediens av uppsökande ungdomsarbete i att gå till en
existerande chatt. Detta tänk går också i linje med en grundprincip inom
projektet Andligt liv på webben, att gå ut där människorna finns. Eftersom
webbarbete är i startgroparna är det också oklart hur mycket resurser
församlingarna kan satsa på detta, vilket gör att gästspel är en bra lösning
för tillfället.
Nackdelen med samarbetet är att man inte
har inflytande över innehåll, tekniska lösningar och det visuella. T.ex.
faktumet att alla chatt-texter arkiveras har vållat problem och diskussioner
hur prästernas absoluta tystnadsplikt i det fallet ska kunna garanteras.
Eftersom vi är kyrka har vi inte heller fått status som formell samarbetspart med
Sluta Panta chatten. Detta är inte möjligt, och jag vet inte om det kommer att
bli möjligt, eftersom huvudmannen bakom chatten, Finlands svenska skolungdomsförbund,
uttryckligen är en partipolitiskt och religiöst obunden organisation. Praktiska
problem för själva chattandet har detta dock inte medfört.
Det tog flera år från tanke till handling
gällande chatten från vår sida. Man kan ändå fråga sig om vi ännu är redo för
att jobba på nätet. Har man i församlingarna fört diskussioner om vad man
lägger åt sidan för att kunna få tid för att jobba på nätet? Har man funderat på
frågan att man nödvändigtvis inte möter sin egen församlings ungdomar på nätet,
utan de kan vara precis vem som helst? Min uppfattning är att senaste årens
radikala omställning i hur människor integrerar sitt vardagsliv i webbvärlden
ännu inte fått sina former i församlingarna och kyrkan.
Och själv kan jag fundera, är Sluta Panta
chatten rätt väg att gå? Borde vi ha satsat på något annat? Vad i så fall? Åtminstone
det politiska ungdomsförbundet Svensk Ungdom (SU) anser att vi har satsat på
rätt häst. Sluta
Panta chatten fick SU:s Svenska dagen skuggmedalj för sitt arbete för utsatta
ungdomar på svenska den 6.11.2012. I föränderliga tider är det väl försök och misstag-metoden som gäller.
Simon Lampenius
Branschsekreterare för ungdomsarbete
Kyrkans central för det svenska arbetet
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti